Det blev alldeles för mycket för henne.. Hon klarade inte av all den pressen som hon gick igenom. Hon kände hela tiden att hon ville rymma bort från allt och det enda sättet hon kände att hon faktiskt kunde rymma på var att stänga in sig själv långt långt in i sig själv som det bara gick.. Och det vare hon gjorde. Hon började bygga upp en onerbrytlig bur som hon stängde in säg själv i. Alla såg henne fortfarande men hon visste att självaste hon var instängd i ett mörkt mörkt rum inne i en bur så lång inne i sig själv att hon inte hade någon aning om hur hon skulle ta sig ut. Hon kan höra hur hon själv skriker av smärta och ångest, men hon försökte ignorera sitt inre skrik och intalade sig själv att detta var det enda sättet att skydda sig själv från att bli ännu mera sårad än vad hon redan är.. Egentligen vet hon inte om det är det bästa sättet men hon e rädd.. Rädd att om hon lyckas förstöra buren och ta sig ut kommer omvärlden att skada och såra henne åter igen.. Men ändå så ropar hon efter hjälp..