Jag är trött på att det alltid ska vara jag som springer efter.. Alltid jag som följer efter dig vart du än går.. Men om jag går då skiter du typ i det.. Om jag säger att jag vill vara osocial då säger du ba "okej. va det da." sen låter du mig typ va. Men när du säger det så låter jag dig aldrig vara det.. Det är alltid jag som gör och du bara tar.. Jag är trött på att bara ge och ge och aldrig få nått tillbaka.. Jag blir tom.. Snart finns det inget kvar.. Och det är inte länge kvar tills det händer att jag är alldeles tom.. Om du läser detta blir du säker sur på mig men det är inte det jag vill.. Det e bara det att detta gäller egentligen inte bara dig.. Men Jag är bara så trött på denna smärtan som jag alltid känner.. Den äter snart upp mig inne från..