Ibland känner jag hur sorgen och smärtan stiger inom mig. Den är som ett rovdjur som är ute efter sitt bytes hals. Den kryper sig upp över bröstkorgen och jag kan känna hur smärtan blir tyngre redan då. Och plötsligt attackerar den med sina sylvassa klor och tar ett strypgräpp runt halsen. Redan då brukar jag känner hur jag får svårt att andas och att andningen blir oregelbunden. Hjärtat börjar slår fort och hårt och det värker i hela bröstet och jag känner hur jag skriker av smärta inombords, vilket brukar får det att hugga till av smärta igen och jag brukar känner hur trycket runt min hals blir större och hur tårarna börjar trycka på och bara vill spruta ut. Men jag brukar inte vilja gråta, tycker jag har gråtit tillräckligt.. Så jag kämpar emot även det. Vilket gör att det blir ännu en tung grej som jag behöver hålla inne vilket gör att jag kan känna hur jag ba ligger där i min säng och krampar och skakar av smärta och med en alldeles oregelbunden andning..