Ibland behöver man berätta sanningen eller få säga av sig lite..

Idag insåg jag att jag skäms otroligt mycket för ett problem som jag har.. Vilket fick mig att inse att jag typ bara stått framför en klass och haft muntlig redovisning 2-4 gånger på fyra år. Dom andra gångerna har jag vägrat för jag HATAR att prata högt inför klass på grund av att jag har svårt att läsa. Läser ungeför 3-4 gånger långsamare än det flesta, och det tar en hel del på en för när man tex ska läsa ett antal sidor i skolan ser man att minst två tredjedelar redan är klara när jag bara läst två av kanske 6 sidor.. Hatar det.. Sen om jag då får en lång text som jag ska läsa så hör jag alltid tankar som lyder "Det är ingen idé att jag läser.. Hinner ändå aldrig klart.." "ska jag gö det så måste jag stress läsa och då får jag inte med mig ett jäkla piss.." Varför tror ni att jag ser på Naruto på engelska.. jo för att jag hinner inte att läsa den engelska texten till den japanska.. Jag vill aldrig ha hjälp med läxor av kompisar för jag skämms över hur seg jag är på att lära mig in saker.. och mycket mer.. och allt detta bara för att jag har koncentration och läs svårigheter.. Jag skäms jätte mycket för det.. Och jag tar saker otroligt starkt när nån klagar eller nått på att jag tar sån lång tid på mig.. Det är inte meningen.. Jag kan inte råför att jag blev född med alla sortes fel som jag blev.. Och Detta området är det mest känsligaste av dom alla för detta har jag SLITIT REJÄLT med HELA mitt liv!! Och det har varit otroligt tufft! Har ALLT haft det mycket svårare i skolan och skit och det har funnits MÅNGA kvällar som jag gråtit till mig till söms på grund av att jag alltid behöver lägga ner så extremt mycket krafft bara på att tänka posetivt och ta mig igenom en läxa.. Men ibland bara blivit för mycket press och som gjort att det slutat med att jag bryter ihop och gråter.. Detta gör också att jag är rädd, rädd för att visa hur "värdelös" jag är.. Vill va lika bra som alla andra kunna läsa lika bra, kunna springa lika bra, kunna göra saker som andra ungdomar i min ålder klarar av, kunna koncentrara mig lika bra som andra på lektioner i skolan osv, och kunna känna att jag inte behöver vara rädd och se så otroligt låkt på mig själv som jag faktiskt gör!.. Och jag är ledsen för detta "plötsliga" depp inlägg men jag har inte mått så bra förra veckan eller denna. Grät flera gånger förra veckan och denna veckan har jag också gråtit flera gånger.. Och ibland blir saker bara för tunga att bära om kring på utan att få ut nått så ni får stå ut med att det kom ut lite av det persoligaste här.. tack och hej för mig ses om två veckor.. (har data förbud)





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0